Tankar kring sömn.
åh håll ut liiite till!!! Lider med dig! (förresten Hilma har börjat hos mamma, kul).
Åh så bedårande han är Er Svante! Lider med dig Frida, för i början ville Sid äta varannan timme hela nätterna och jag ångrade djupt att jag skaffat barn. Ingen hade berättat att dom skulle äta så ofta på natten och ingen hade talat om för mig att jag skulle bli självmordsbenägen av för lite sömn. jag kom på mig själv med att sitta och stirra rakt ut i tomma intet för jag var så trött. Och då snackar vi kanske tre nätter utan sömn. Så jag lider verkligen med dig. Jag brukade testa att "buffa" lite på Sid när han vaknade, och om han somnade om kunde han ju inte vara sååå hungrig. Nu har han lärt sig att det är lika bra att sova hela natten i sin egen säng! Ge inte upp, testa, testa, testa och plötsligt händer det, men jag vet att det är tufft, man orkar liksom inte trilskas mitt i natten.
Åh jag lider med dig... men varför inte pumpa så Micke kan ta passet nån natt och sen göra som Stina och Martin testade, en sover någon annanstans, i ert fall, soffan extrasäng? så den ena får sova ut. Inte så kul men värt testa :)
eller ge mig lite mjölk så kan jag ta han nån natt...hmmm,( detta hinner jag kanske ångra innan jag ens hinner skicka det) =)
Sömnen vet jag inte när man kommer att få tillbaka. Jag hoppas på snart :)!...vill säga några månader till för dig...
Stackare!! Lider med dig, känns som igår jag vaknade samma tider:(( Blev skit ledsen när andra barn sov om nätterna. Undrade vad vi gjorde för fel? Jag tänkte varje kväll att inatt får jag nog sova:( Och man var verkligen nöjd med 3h sömn i sträck.
Vår gummsa sover som en kratta i perioder fortfarande men jag lovar att det blir bättre!! Brukar tänka att hur jobbigt det än är nu så var det värst första månaderna så Håll ut!
KRAM
Jag läste en bebisblogg, klickade mig vidare till nästa bebisblogg, klickade mig vidare och tillslut hamnade jag här.
Åh, herre, vilka nattpass du har! Världens eloge till dig för att du orkar, bara det är högst imponerande! Men jag lider också med dig, fy för sömnlösa nätter. :( Ibland vill man inte vara supermorsan som pallar allt, utan helst av allt bara vara utvilad...
Nog har man hört talas om trötta småbarnsföräldrar och vaknätter (men att det begränsat sig just till enskilda vaknätter). En verklighet utan sammanbunden sömn i flera månader är ingenting som man vill tänka på eller ens kan föreställa sig om man inte varit där själv. Jag förstår att du har det jobbigt, men inte hur jobbigt. Fick själv barn nyligen, men har inga tips att ge (ibland bara funkar det), för jag antar att du redan har testat det mesta.
Hoppas dock på en snar vändning för er! Antar att det tunga inte är att sonen inte sover så många timmar i sträck, utan att faktiskt inte veta när han kommer börja göra det. (Graviditeten höll ju inte på i all tid och evighet, man kunde liksom se fram emot bebisen och skulle inte gå över hur länge som helst heller.) Nu önskar jag att ni snart når fram till den dagen då sonen också kommer på att det är ganska skönt att sova och inte äta om nätterna.
