Svante 1,5+ år
Hah! Trodde du inte va....=)
Jul-kort...
En annan anledning till att jag bloggar dåligt är att jag försöker få till ett jul-kort på Svante att skicka till familj och släkt. Om jag någonin lyckas får några av er se senare i december...
Förlåt oss! December är en hektisk månad!
Svante-fotografen
10 November
Idag ställde sig Svante upp själv för första gången. Och när han ändå var igång gick han lite. Och lite till, och lite till...=) Nu tror han på allvar att han kan gå, släpper bordet och går rakt ut i vardagsrummet. Inga skador hittills, men så har vi också sprungit efter honom hela dagen....
Herr Gårman
Kanske tänkte Svante på sin förvirrade mor när han bestämde sig för att ta sina första steg dagen före sin födelsedag (lätt att komma ihåg). Han släppte taget från tv-bänken och gick ca 4 steg till farmors famn! Nu gör han det lite då och då, men så mycket längre har han inte gått än. Men han blir mer och mer modig och släpper taget lite titt som tätt så man får vara beredd hela tiden, för han har inte så mycket till balans...
Födelsedag
Sömnigt födelsedagsbarn
HEL fralla till frukost (lycka), och lite mer paket...
Favoritgrannarna ville också fira, liksom lille Finn & Maria...
....och mormor & morfar...
...och Hilma! (och fler släktingar)
Svante fick en smörgåstårta deluxe, och satt och tittade länge på den tomma tallriken som om han hoppades att det skulle dyka upp mer...
Det var en härlig födelsedag. Dagen efter gick vi till parken och kollade på djuren. Hilma har lärt sig att när man inte får röra något har man händerna på ryggen, så hon gick omkring och såg ut som en söt liten gubbe.=)
Svante 1 år! (15 okt)
Ja då är det väl så. Att lille plutte snutte gutten är 1 helt år. Och jag minns det verkligen som igår, från att jag vaknade på natten till när jag såg honom i ögonen för första gången (en positiv grej med att inte hinna med smärtstillande antar jag!). När jag tänker tillbaka på dygnet på BB känns det som att vi var där mycket längre än vi egentligen var. Man var verkligen i en bubbla. Minns mest att vi pratade väldigt tyst för att inte störa paret bredvid, att vagnen med plastlådan han låg i gnisslade något fruktansvärt, och att han var betydligt större än dem andra bebisarna i cafeterian. Vilket man var lite stolt över så klart. Störst bebis vinner! Eller hur var det nu..?=) Minns också att det kändes nervöst när Micke gick på kvällen, att jag sov kanske 20 min på hela natten. Och när vi skulle gå hem dagen efter och vi tryckte ner honom i en tjock, ullig overall så han inte skulle frysa, vilket resulterade i att han började skrika, eftersom han kokade av värme... Sen gick luften ur däcken på vagnen direkt, och Malmö trafiken var fruktansvärd och hotande helt plötsligt. Sara sprang ner från jobbet och hälsade och vi fick skärpa oss för att inte lipa allihop. Sen gick vi hem alla 3.
Timmarna innan han föddes och dygnet efter minns jag i detalj, sen kom vardagen och all tidsuppfattning försvann och nu har jag lite svårt att minnas när vad hände och hur det kändes osv... Så tur att jag har skrivit lite här ibland. Nu kan jag bara säga att Svante är....alldeles fantastisk. Nyfiken och väldigt rolig. Man skrattar varje dag och blir hela tiden imponerad över vad han snappar upp! Han är det bästa jag vet.
Skyddskläder är bra!
Lekplats-häng!
Bebisförkylning & dagistider.
Svante har varit så gott som helt frisk fram till nu. Men nu har vi (är Svante förkyld är jag det också) varit förkylda i 4 veckor. Gick till BVC och fick till svar att jag inte skulle vara förvånad om han är förkyld 1 månad till. Jippie. Men han är pigg och glad i alla fall, det är huvudsaken. För övrigt så har vi fått dagisplats! Vi hade skrivit att vi ville ha plats från 15 okt då Svante blir 1 år eftersom det är typ kört att få så fort. Så vi tänkte att vi då kanske skulle få till början av januari. Men nej då, för någon vecka sen damp det ner ett kuvert i hallen att Svante fått plats från just 15e okt. Paniken var total. Jag höll på att bryta ihop helt av tanken, är ICKE redo att lämna vår lille snutt som inte ens kan gå själv hos några dumma tanter som säkert står och röker i ring på gården... Och Micke skulle ju vara pappaledig och allt. Men det löste sig, vi får betala från 1 nov och börja skola in honom från mitten av december. Så 1 jan är det dags på riktigt. Känns ganska hemskt. Jag ska börja jobba om 2 veckor också. Ännu mer hemskt.
Svantes dagliga rutin.
Jag äter lite blåbär hur så?
Trädgårdshäng
